IKEA Japan del 2: Byråkrati, regler och annat

I detta inlägg tänkte jag berätta lite mer detaljerat om hur ansökan och pappersexercisen gick till för att börja jobba på IKEA Japan.

Jag anser i vanliga fall att "tur" ofta är ett tillstånd man själv skapar och ogillar därför det ordet då det oftast associeras med opåverkbara krafter utifrån, men i mitt fall så använder jag det ändå för att understryka hur stark motståndet för att komma in i IKEA Japan. Jag hade ingen betydande dokumenterad arbetslivserfarenhet att visa upp, lumpen 10 månader, hemtjänst 2 år, Au Pair 1 år o s v. Jag hade ingen universitetsexamen då jag inte skrivit min kandidatuppsats eller yrkesutbildning och jag hade inte något egentligt bevis på mina japanskakunskaper såsom nihongonouryokushiken eller dylikt. Men det gjorde ingenting skulle det visa sig.

IKEA har precis som en del andra nationella eller internationella storföretag en framarbetad och relativt homogen företagskultur. Andra exempel är H&M, Elgiganten, Stadium och även Apple. Dessa företag kräver oftast inga dokumenterade erfarenheter för grundpositioner, varifrån man sen kan klättra inom företagen. Däremot tittat de noga på vad man är för person, det är därför på intervjun som nästan allt hänger.

Jag hade tur i det fallet att familjen jag jobbade som Au Pair hos kände en av svenskarna som varit med och startat upp och nu håll i anställning av YPP. Jag lärde känna denna person innan IKEA japan ens utannonserat YPP och detta gjorde förstås att jag redan hade en liten, liten fot i processen. Att jag sedan var på plats i Japan när YPP annonserades gjorde att jag kunde gå på informöten och senare intervjuer på varuhusen tillsammans med ett trettiotal andra svenskar som sökte på plats i Japan. De som sökte från Sverige fick finna sig i ett betydligt större sällskap med några hundra sökanden. Jag tror att det kan har hjälpt mig en del att ha varit på plats och då profilera mig bättre.

Som många skriver är kostym ett måste under jobhunting i Japan, undantagen är dock en del av de stora företagen som jag nämnde ovan. Av någon anledning så verkar jobb som kräver någon form av examen också kräva kostym som ett bevis på att dokument är viktiga. Jag hade på mig mörkbruna manchesterbyxor och en lila pikétröja, inte det snyggaste men det enda som kändes någorlunda propert i min garderob. H&M vet jag också har en avslappnad attityd och jag kan tänka mig att Apple inte fnyser om man kommer klädd i lite coolbiz-liknande uppsättningar.

Efter att ha skickat in mitt CV, som i IKEAs fall inte behövde vara standardiserat format så var mina intervjuer upplagda på följande sätt:
Första intervjun var på svenska med två andra IKEA Japan svenskar som jobbade på olika positioner i Yokohamavaruhuset. Här fick jag berätta om mig själv och det grävdes i om jag mötte IKEAs värderingar och så vidare. Väldigt avslappnat, precis som IKEA är var man än kommer i världen. Jag har erfarenhet av det motsatta, d v s en intervju på ett japansk företag som jag blev kallad till en gång men det tar jag i ett annat inlägg. Jag blev tillslut kallad till intervju nummer 2 och där var det en japan och en svenskjapan som jag fick tala 70% engelska med och resten japanska för att verifiera mina språkkunskaper och även här undersöka mina värderingar.

Vi som blev uttagna blev kallade till en upptakt den 2 februari 2007. Vi skulle gå utbildningar i Japan och i andra länder i Europa under några månader för att sedan med ett färskt arbetsvisum börja jobba i position på ett av två varuhus i Japan från juli 2007. Här blev det dock problem då jag och 4 andra inte hade en universitetsexamen. IKEA Japan hade planerat att söka "specialist in humanities"-visum för oss alla 25 och de trodde att det skulle gå även fast inte alla uppfyllde kraven. Men det visade sig att man inte ruckar på japanska immigrationsverket i första taget. Vi 5 fick återvända till arbete i Europa för att fylla kvoten för att jobba under visumstatus: "Transfered Employee", d v s samma status som normala expatriates har när de åker på traktamenten och jobbar utomlands. H&M råkade ut för samma problem under deras uppstart. Här är därför läge att komma med visdomsord:

Om du som läser detta vill jobba i Japan och är nära en examen: ge det tid och ta ut den! En universitetsexamen är nästan ett krav för att kunna bosätta sig i Japan och känna en trygghet i att söka jobb.

Vissa företag som IKEA kan vilja anställa dig ändå, men visumprocessen kan inte ens de största konglomeraten påverka. Om du inte vill/klarar att sätta dig vid skolbänken i 3 år så är alternativen att åka som TE via ett företag (detta kräver att du jobbat minst ett år och förstås sitter på värdefull kompentes som gör dig värd kostnaderna) eller att helt enkelt gifta sig. Men även om en vigsel ger dig uppehålls- och arbetstillstånd så kan fortfarande många företag kräva en examen bara för att det står så i stadgarna. det är byråkratins förlovade land Japan vi talar om. En flexibel och inte helt oangenäm väg är att studera på distans, om du exempelvis är bosatt i Japan av ett eller annat skäl och vill ta en svensk examen. Många svenska universitet har ett stort utbud av 100% distanskurser. Dessa innebär att du kan plocka ihop kurser och sitta framför datorn och studera, ibland med weblektioner, ibland enbart via mejlkorrespondens.

Hursomhelst, jag och mina kollegor jobbade ett år i Sverige på IKEA och kunde då söka TE-visum. Vi fick direkt 3 års arbetsvisum som sedan förnyades. Under denna tid, på sluttampen av IKEA Japan-tiden så sökte jag lite andra jobb, mest av nyfikenhet på hur långt jag kunde komma. Ett rekryteringsföretag vara väldigt positiva och jag talade länge i en telefonintervju. Men trots att jag hade visum för att leva och jobba redan så blev det kalla handen när jag sa att jag inte tagit ut min examen än.

Det ska tilläggas angående TE-visum förrsten: dessa är länkade till det företag som hjälper till att utfärda dem så när du säger upp dig så upphör visumstatusen. Detta är inte fallet med specialist in humanities som är baserade på studier och inte kopplat till ett specifikt företag. Detta visst jag inte när jag sökte andra jobb. En TE har det oftast bra ekonomiskt och en trygghet i anställningen men den är också förväntad att lämna landet efter kontraktstiden. Man är inte 100% fast boende i landet. För de som har livslånga mål med Japan så säger jag återigen: ta ut en examen! Om det så är japanska eller isvensk allmogemåleri spelar mindre roll.

Nästa inlägg tar jag upp lite om arbetskulturen inom IKEA och generellt på ickejapanska företag i Japan.

/Pontus N