Martin: R.F. Yamakawaの国際営業

Blev tillfrågad av Martin Nordeborg att dela med mig av mina erfarenheter av att hitta jobb och jobba i Japan eftersom mycket av kontakten med GU alumni är icke existerande. Försök till att blanda praktisk information med personlig upplevelse. Jag har inte hittat jobb genom de vanliga kanalerna utan hittat en egen väg som passat just mig och min situation. Men det är möjligt att man kan hämta inspiration trots detta. Timingen är lyckad eftersom jag precis just nu är mitt i att flytta dit och börja.

Jag började på Handels ekonomprogram 2003, men efter ett antal år och mycket uppehåll, ett års utbyte på Keio i Tokyo 2007-08, och omvald kandidatinriktning så är jag nu 3 resttentor från min kandidatexamen på Handels, eller rättare sagt den gamla varianten Internationell Civilekonom Utbildning med inriktning Japanska, med Management som valt huvudämne för kandidaten. Uppsatsen handlade om Japanska dotterföretag i Sverige och skillnader och konflikter mellan japanska expatriate managers och svenska anställda.

Nu ska jag börja jobba på en japansk möbel- och interiörtillverkares kontor i Tokyo, som internationell säljare. Dvs resa på möbel- och heminredningsmässor i Europa och USA samt ha hand om kundkontakt och praktiska delen med orderhanteringen via internet och telefon på kontoret i Ginza. Jag kommer att vara en av två internationella säljare i detta relativa lilla företag. (http://www.rf-yamakawa.co.jp/)

Beslutet att söka jobb i Japan har varierat över åren, men sedan i fjor visste jag att jag skulle satsa på det på allvar. Efter min tid på Keio har jag varit i Japan minst en gång om året för nöjes skull, och har levt i Tokyo sammanlagt runt två år vid det här laget och minst lika mycket ett hem som Göteborg då jag är född och uppväxt i Lund.

Problem: Visa. För att få arbetsvisum behöver du antingen en fullständig kandidatexamen från ett universitet eller högskola eller X antal års relaterad arbetslivserfarenhet. Dessutom måste du ha ett företag redan som sponsrar det precis om ett universitet som sponsrar ett studentvisa. (För att få ett visum måste du ha ett jobb, och för att få ett jobb måste du ha visum) Jag hade inget av ovanstående då jag innan sommaren ej hade ett jobb, relaterad arbetslivserfarenhet, och examensbeviset kan jag inte få förrän mina sista resttentor är klara (Januari 2013).

Lösningen för mig var att åka till Japan i somras under deras job-hunting period på turistvisum. Det finns massor av sidor, organisationer och företag som kan hjälpa till med att leta jobb, men det förutsätter nästan en längre tid i Japan, minst JPLT2 nivå på din japanska och att du gör som japaner gör. Dvs svart kostym, går på möten, går på intervjuer, går på jobbmässor, använda dig av den standardiserade japanska CV-blanketten etc. Många företag vägrar ordna visum till dig också och letar bara utländska arbetare om de redan har tillåtelse att arbeta i Japan. De flesta är dessutom nyutexaminerade och letar första jobbet. Du letar alltså jobb i konkurrens med resten av japan på japanskt vis. Själv var jag där endast 1,5 månader för jobbsökande, min japanska är verkligen inte JPLT2, jag är redan 28 år och dessutom har jag ingen lust att jobba och leva till 100% som en japan.

Jag har alltid haft ett stort intresse för just interiör, så genom en kontakt som genom sitt jobb kunde ordna en lista på interiörföretag i Tokyo kunde jag skriva personliga brev, bifoga det japanska standard-CV:et samt mitt egna engelska till de intressanta företagen. Detta skedde i slutet av min vistelse och en viss oro att åka hem utan att ha hittat något fanns naturligtvis. Att hitta rätt kanal att söka jobb på är kanske det största arbetet. Men jag fick napp redan dagen efter och bestämde intervjutid och gjorde tydligen ett mycket gott intryck.

Kanske en självklarhet, men i Japan är det ännu tydligare: oavsett intervju, kom alltid i kostym och slips. Man kan inte leva i Japan utan en bra kostym.

Tyvärr åkte jag hem innan slutligt svar då intervjun låg nära hemresan, men väl hemma var det mailkontakt och toppchefen (obs: litet företag) ville träffa mig först innan beslut togs. Istället för att åka tillbaka till Japan kunde jag av en lycklig slump avtala att träffas i Paris då de ställde ut på en mässa där ett par veckor senare. Så jag köpte en Paris biljett och åkte till mässan för den andra och sista intervjun. Detta gick lika bra som första intervjun och jag blev lovad jobb på plats där och hjälpte till resten av dagarna på mässan då jag var där.

Problemet att jag inte har examensbevis än är dock ett hinder. Vår (min och företaget) lösning är att jag gör ett obetalt internship först i 3 månader, dvs turistvisum, och sedan göra mina tentor i Januari och ta ut min examen. Det kommer naturligtvis vara en lång fördröjning på detta i vår då examensenheten tar 1-2 månader på sig och att få ett Certificate of Eligibility för ditt visa tar ytterligare 1-3 månader. Våren är inte helt klar än, men antingen kommer vi försöka ordna ett internshipvisa, vilket inte är helt krångelfritt, eller så fortsätter jag på ytterligare ett turstvisum eftersom att jag under Januari och Februari kan jobba från Europa då vi har tre olika mässor här och därmed kan vara baserad i Sverige i händelse av inget visum.

Men företaget vill ha mig och jag vill jobba just där. För att vara ett japanskt företag så är de väldigt flexibla. Min chef har studerat och jobbat i USA under flera år, de flesta anställda är mellan 25 och 35 år Tokyo kontoret har inte mer än ca 10-15 personer på plats. Dessutom är det en kultur just där att ha fri klädsel om man inte ska på kundmöte, och övertid är något som VD:n aktivt försöker undvika för allas hälsa och trevnad.

Trots en väldigt osäker och märklig väg och situation så är jag ytterst positiv och säker på att det kommer sluta väl. Jag lämnar Sverige den 3:e oktober.

 //Martin Jönsson

ps. jag var tvungen att raka mig för jobbet. sales ska vara prydliga och i kostym och slips, oavsett hur välansat och propert skägget än må vara.